Den 21 november kunde läsarna av Dagens Industri ta del av Britt-Marie Stegs debattinlägg med följande introduktion: Allt fler svenskar efterfrågar kvalitetskött i butikerna. Men istället för att närproducera jagar branschens ledande företag över hela jordklotet för att inhandla sina varor. Fortsätter den utvecklingen har svensk köttindustri inte någon framtid, skriver Britt-Marie Stegs.

Planekonomisk barlast hotar svensk köttnäring

Uselt kött och planekonomiska rötter hotar den svenska köttindustrin. Steriliserat kött i syrefria förpackningar är livsmedelsingenjörernas senaste stolthet. Det är rena dödgrävarspaden för lönsamheten i svensk köttindustri och måste stoppas direkt. Och det går – med kvalitet som vapen.

Trots 12 års EU-medlemskap är det fortfarande planekonomi som styr det mesta av tankarna i de flesta kött- och charkföretag i landet. Hela branschen är konservativ och jobbar stenhårt med stordrift och kostnadstänk på näthinnan.
Kostnadsmedvetenhet är något att hylla, men inte när målet med pressade kostnader ensidigt är att sänka priset på marknaden för att nå ökad volym. De senaste tio åren har de ledande köttföretagen pressat sina kostnader oavbrutet utan att tjäna en enda krona mera. Vid varje prissänkning har utländska exportörer, tämligen väntat, svarat med motsvarande prissänkning till den svenska handeln.

Konkurrensen har bestått men på en ständigt lägre prisnivå. Det har enbart gett negativa spiralkonsekvenser för de svenska köttföretagen. Stordrift, sämre kvalitet och förpackningar för längre hållbarhet har varit strategin. Den borde helt inriktats på kvalitet istället.

Scan ägs numera av det effektiva finländska börsföretaget HK Raukatalo. Med Scan som marknadsaktör har svenska bönder ingen rikstäckande djuruppköpare längre. Det minskar intresset för att föda upp kvalitetsdjur som i köttdiskarna som färdig biff lätt kan konkurrera ut steriliserat importkött som kanske är 5 månader gammalt.
Resultatet blir uselt kött som kommer att ge branschen ännu sämre rykte och enbart gynna veganrörelsen.

Lönsamhetskollapsen för det bondekooperativa Scan som efter miljardförluster såldes ut till Finland och fick en ny ledning kan ses som ett bevis för att svensk köttindustri aldrig kan nå högre lönsamhet än branschgenomsnittets ynka 1,5 procent om inte strategin helt läggs om, från ”bulk” till kvalitet.
Scan har till sist insett det. Men nu är det nästan för sent. Danish Crown, en av världens största köttindustrier, har gått till offensiven och köpt såväl en privatägd aktör i Skåne som det bondekooperativa KLS i Kalmar.
En annan finsk koncern, Atria, har nyligen köpt Sardus och äger sedan tidigare Sibylla och Lithells. Och det är sannolikt bara början.
Kvar finns en handfull medelstora slakterier och ett par hundra medelstora charkfabriker. Och så 1 000 små livskraftiga lokala köttföretag som aldrig kan växa på grund av brist på svenskt kvalitetskött.
En totalt onödig brist orsakad av ett i grunden fullständigt felaktigt tänkande med rötter i den planekonomi för kött som rådde i Sverige ända fram till 1995.

Nu är klockan en minut i tolv. Vår blygsamma omsättning på 100 miljoner kommer enbart från toppklassade svenska biffrasdjur. Vi kan växa till 200 miljoner, sedan är det antingen stopp eller importkött som gäller även för Hälsingestintan®.

Då är slutet nära för svenskägd köttindustri. Trots att marknaden för svenskt kvalitetskött finns. Efterfrågan är stark och lönsamheten mycket högre än för ”smartförpackat” gammalt kött.
Förlorare blir Sveriges bönder, landets konsumenter och miljön. Ryck upp rötterna från planekonomin och gör det nu. In med turbon, jordbruksminister, näringslivsminister och LRF.

Britt-Marie Stegs, VD i Hälsingestintan®, Järvsö